Har haft tre dagar av planerande inför vad som komma skall. Konstigt nog försvann den ofantliga peppen med Ebba o Emilia när dom åkte, och nu känner jag mig snarare deppig. Vet inte ens varför. Eller jo det kanske jag visst vet men det är en sådan ofantlig mix av hur många saker som helst så jag tror inte ens att det går att reda ut.
Två månader till. Sen får jag äntligen lägga den här staden, mörkret och hösten bakom mig. Igen. Tiden fram till den andra november kan omöjligt gå för snabbt.